Den här veckan är jag ute på en liten
Dalaturnè som startade i måndags. Jag åkte då upp till Vikmanshyttan där jag
skulle vikariera nästa dag med Ji Coos Duo. Jag passade då på att besöka den
man som var den förste arrangören som bokade Erik Lihms orkester, nämligen Rune
”Tummen” Eriksson. Året var 2002 och platsen Vikmanshyttans Folkets Hus. Det
var jättetrevligt att tillbringa ett par timmar med 80 årige ”Tummen” i hans
lägenhet som låg bara några hundra meter från Folkets Hus. Jag blev imponerad
av hans goda minne . Han berättade att vi kom dit 3 dagar för själva spelningen
för att repetera – det hade jag glömt,
jag trodde vi kom dagen innan.

Spelningen på tisdagen var en PRO dans och Ji
Coos Duo består vanligtvis av Jens Carlsson och hans son Thomas , men jag
hoppade in istället för Jens som befann sig långt upp i Norge. –Jag tycker det
är spännande att vikariera, det fanns några låtar jag aldrig hört förut, men
jag tror inte publiken märkte att jag inte spelat dom förut, för man har med
åren fått en viss rutin att smyga lite om man inte vet precis hur låtarna går.

Spelningen var slut redan kl 17 och efter en
ganska snabb nerpackning styrde jag kosan mot Älvdalen och hem till Kerstin
Forslund. –Jag trodde dock inte att jag skulle ta mej dit. Strax efter Leksand
small det till i husbilen och det kom ett konstigt pysande ljud därefter. Jag
stannade bilen omedelbart och kollade först däcken och sedan motorn, Jag kunde dock inte se något konstigt och
bestämde mej för att köra försiktigt in mot Rättvik och där stanna till vid
någon bensimack och ev. ringa efter hjälp. –När jag körde vidare kändes bilen
väldigt orkeslös och jag befarade att något allvarligt hänt med motorn,

Framme i Rättvik öppnade jag motorhuven igen
och nu upptäckte jag vad som var galet. –En tjock slang hade lossnat och jag
lyckades fixa det hela utan hjälp utifrån. Med
hjälp av en skruvmejsel lossade jag slangklämman och lyckades sen
placera slangen på rätt ställe och skruvade till slangklämman, så tack och lov
var det inget fel på motorn.

Efter en kvällssmörgås hos Kerstin och litet
prat var det så dags att krypa till kojs, för det blev väckning redan 7.00 nästa dag för dusch , frukost och sen avresa
mot Siknäs kyrka där vi skulle spela kl 11 på Nationaldagsfirandet.

Kl 9.20 var
vi framme för inpackning av utrustningen. Det var lite speciellt för när det
var slut i kyrkan skulle det bli kaffe i Bygdegården och vi skulle spela även
där. –Eftersom det ju tar en viss tid att packa ner och packa upp, bestämde vi
oss för en variant vi aldrig provat förut. Vi skulle spela nästan akustiskt i
Bygdegården , dragspel för min del och
gitarr och sång för Kerstin. Vi plockade dock med en liten förstärkare med
inbyggd högtalare så att det skulle höras vad vi pratade om och vad som sjöngs.

Ska jag vara helt ärlig var jag lite skeptisk
till detta upplägg från början, d.v.s att vi skulle spela på 2 ställen med bara
ett kort uppehåll för upp och nerpackning. Hur som helst detta upplägg visade
sig vara hur bra som helst och det blev en väldigt personlig och trevlig
förmiddag tillsammans med byborna men även en del långväga gäster (från
Tyskland) . Så här i efterhand måste jag säja att jag är djupt imponerad av
organisation för detta Nationaldagsfirande – ingen nämnd , ingen glömd. Ett
sådant här firande med början i kyrkan och fortsättning i bygdegården bör ju
stärka bysammanhållningen rejält. Detta är onekligen något att ta efter för
andra församlingar. Den vackra kyrkan med dess fantastiska läge bidrog ju
ytterligare till att detta blev en mycket minnesvärd dag.

Eftersom vi slutade så pass tidigt hann vi åka
tillbaks till Kerstin och repetera in några nya låtar inför sommarens
spelningar där vi kommer att spela i både Värmland, Dalarna och Hälsingland.

Igår morse blev det så resa till Malung där
jag direkt åkte in till Orrskogen (Folkets Park) för jag var väldigt nyfiken på
hur den nya dansbanan såg ut. –Jag hade ju fått förhandsbesked om att det inte
var någon liten bana utan en riktigt rejäl – det stämde bra , den är inte helt
klar än , men kommer att vara det till vecka 29 då Dansbandsveckan går av
stapeln. De kommer alltså att finnas 6 olika dansbanor från och med detta år.
Det borde minska trängseln lite, men det är inte helt säkert, för intresset är
enormt inför årets dansbandsvecka, så det blir med stor sannolikhet
besöksrekord även detta år.

Det händer en hel del i Malung. Idag startade
Malungs Marknad som är 2 gånger per år och jag brukar sällan ha tillfälle att
besöka den, men nu passade det perfekt eftersom jag inte hade någon spelning
denna helg. Det har varit en jättetrevlig dag och man har träffat en massa
gamla bekanta både såna som man nyligen träffat , men även några som det var
över 40 år sen jag såg. Bland alla bekanta personer fanns förstås Vild Hasse en
härlig personlighet som är lika pigg och glad idag (trots att det är något år
sedan han passerade 70) som han alltid brukar vara när man träffar han.

Nu vill jag önska alla en fortsatt trevlig
sommar så får vi se när jag präntar ner några rader nästa gång.